Petterssons nyckelroll, straffarna och Berge visade musklerna
Handbolls-EMMalmö Arena står öde. I pressrummet blir det bara färre och färre personer. Flinck har rusat iväg till tåget. EM är över för svensk del. Det var väntat, men just nu vilar det bara en stor tomhet över det här hemmamästerskapet.
Kommentaren på det formulerade jag så här efter matchen:
Fredric Pettersson. ”What?” tänker ni. Visst spelade Sverige bra bakåt, men SÅ bra var väl inte Pettersson att han förtjänar tre kungar. Nja, jag ville mest skriva att jag tycker att hans inhopp säger en del om hur mycket Kristján Andrésson har letat efter rätt vägar under EM. Att en spelare som inte ens ingick i truppen för två dagar sedan plötsligt kommer in och förväntas vara en nyckelspelare i den viktigaste matchen hittills. Fredric Pettersson är bara ett exempel på ett större problem som har präglat Sverige. Det har saknats kontinuitet och flyt och vilka vägar som än har testats har inte gjort helheten så mycket bättre.
Trippla högerniorna. Som att vi svenskar inte hade lidit nog med vår egen högernioproblematik. För att strö lite extra salt i såren visade den norska förbundskaptenen Christian Berge musklerna rejält. När Magnus Röd fick en smäll på knäet fick Harald Reinkind chansen. Och när inte han fungerade slängde han sin tredje kvalitetsspelare på högernio, Eivind Tangen. Den bredden kunde Sverige bara drömma om i det här mästerskapet, med alla bortfall som varit.
Straffarna. Daniel Pettersson missade. Jerry Tollbring också. Och till slut även Lucas Pellas. Tre straffmissar i en tremålsförlust summerar också Sveriges EM på sitt sätt. Det hade varit kul att se Valter Chrintz bli den fjärde straffskytten, om man nu stod med på den kölistan.
***
Nu stänger presscentret och jag säger god natt.
/Robin