Vujovic, videogranskning och danskarna som får börja räkna

Handbolls-EM

Ibland har man lite tur när man väljer vilka matcher man ska följa. Just i kväll får jag tacka Viasat för att de strulade och visade Slovenien–Tyskland på dubbla kanaler i stället för Spanien–Ungern. Att de dessutom visade matchen med norsk kommentering på Viaplay (på TV10 var det svensk kommentering) får vi också tacka för så här i efterhand. För medan Tv10 bröt sändningen innan sista ordet var sagt låg norrmännen kvar och visade koaset efter slutsignalen.

För er som inte såg det kan man väl sammanfatta det så här: Tyskland låg under hela matchen trots att de litauiska domarna stundtals höll tyskarna under armen. Det blev jämnt i slutet och Slovenien kontrade in segermålet 25–24 med bara sekunder kvar. Tyskland hann med ett sista avkast, men inte så mycket mer. Och ungefär där bröt TV10 sändningen. Men tack vare norrmännen på Viaplay kunde vi snabbt konstatera att matchen inte var slut. Och det är där kvällens kungabetyg kommer in i bilden.

    Videogranskning. Jag måste säga att jag gillar den här funktionen. Kan man utnyttja tekniska hjälpmedel på ett smidigt sätt ska man göra det, särskilt i matchavgörande situationer som ofta får oerhört stora konsekvenser för båda lagen. I det här fallet valde domarna att granska matchens absoluta slutsekunder i samband med Tysklands sista avkast. Det förstod man inte om man följde tv-sändningen – där fokuserade man mest på Sloveniens mål och avkast som föregick det – utan det lilla klargörandet fick man i stället tacka alla vassa twittrare för. Domarna tog god tid på sig, fem minuter är lite för lång tid för att man ska kunna kalla hjälpmedlet för smidigt, men tog till slut rätt beslut vilket ju faktiskt är det viktigaste. Slovenerna hade stört tyskarnas avkast, jätten Blagotinsek fick rött kort och Tyskland fick straff. Helt enligt regelboken och Tysklands 25–25 är egentligen inget att bråka om.

    Veselin Vujovic. Jag undrar om han inte håller på att bli lite av en parodi på sig själv, Sloveniens tränare. Han ser spöken överallt och allting går alltid att skylla på domarna. Efter förlusten mot Makedonien var han så klart ute och vevade om att han kanske skulle börja med gruvdrift framöver:

    ”I 90 procent av fallen vet jag inte vad de två rumänerna (domarna) höll på med. Om folk från EHF dömer likadant kommer jag behöva jobba med något annat, som gruvdrift till exempel, och det skulle vara lättare än att fortsätta coacha under de här omständigheterna.”

    Man anade alltså vad som väntade efter den här matchen. Visst, domarna tog några horribla domslut som gynnade Tyskland när man fortfarande låg under stort. Men i det här fallet köper jag inte konspirationssnacket. Att Slovenien drabbades av åtta utvisningar och Tyskland bara tre berodde faktiskt delvis också på att slovenerna spelade korkat och onödigt brutalt. Och när domarna tagit sitt helt korrekta domslut efter videogranskningen skulle Vujovic plötsligt in och ställa sig i målet på straffen.

    Underhållande för en tv-tittare som mig själv, absolut, men om det nu är sporten handboll som Vujovic är orolig för så hjälper han ju inte direkt till att göra sporten mindre tramsig. Nu är min kroatiska sådär och jag litar väl inte helt på Google Översätt, men efter matchen sa Vujovic något i stil med här om sitt målvaktsinhopp:

    ”Jag var inte rädd för att gå till målet när de själva (domarna) gjorde en fågelskrämma av den här sporten. De gjorde att ingen av människorna på läktaren förstod reglerna längre, och inte någon på planen heller. De gjorde den här sporten löjlig.”

    Vem förstår reglerna? Ja, det är frågan efter en sådan här kväll. Själv googlade jag som en besatt efter de här videogranskningarna. För de tittade nämligen på film i Makedoniens möte med Montenegro också. Där handlade det om ett felaktigt byte och också där blev domslutet rätt efter den, även i det fallet, lite för långa videopausen. Men när ska man använda sig av videogranskning? Vem får ta det beslutet? Och vilka situationer kan man granska? Så här formulerar sig EHF själva angående just det.

    Alltså: Domarna bestämmer. Använd videogranskning i avgörande situationer i matchen. Och som EHF skriver längre ner i dokumentet jag hänvisar till handlar det alltså om situationer med våldsamt spel, om bollen var inne eller ute, felaktiga byten och så vidare. Alltså inte bedömningssituationer som stegfel, dubbelstuds och offensiva fouls. Men hur som helst finns det en otydlighet här som nog gör reglerna ganska förvirrande för de allra flesta. Insåg till exempel domarna att det var något fuffens med Tysklands avkast eller blev de påverkade av tyskarna att titta på videon? Och borde inte domarna videogranska varenda rött kort de delar ut för att verkligen vara säkra på att de tog rätt beslut? Där är fortfarande ganska många frågetecken och den där godtyckligheten som trots allt finns hade man ju gärna blivit av med.

    ***

    Puh! Annars? Jodå, lagom till jag bytte in en dansk i mitt EM-lag gick de så klart och förlorade mot Tjeckien. Även där blev avslutningen en rysare, men vi ”slapp” i alla fall videogranskningen. Lite klockkaos, men en riktig skräll som en normal kväll hade dominerat bloggen. Men en skandalkväll som den här blir inget som vi förväntar oss. Och nu blir den sista omgången i Danmarks grupp synnerligen intressant. Danmark riskerar faktiskt att gå vidare till mellanrundan med noll poäng. Allt som krävs är en förlust mot Spanien och att Tjeckien inte förlorar med jättesiffror mot Ungern.

    Det är bara att börja räkna, Danmark!

    Tack för mig!

    /Robin