Förslag till Gentzel, sju mot sex-slutspelet och början på handbollens slut

Handbollsligan

Äntligen är det slut. Det där uppehållet som kommer lika olägligt varje år, oavsett var i slutspelet vi befinner oss. Det spelar ingen roll om vi är mitt uppe i kvartsfinalerna – som i år – eller mitt emellan kvart- och semifinaler. Landslagsuppehållet dödar slutspels- och kvalpulsen varje säsong och både vi i media och publiken får verkligen kriga för att komma in i det igen. Jag vet att det inte är mycket SEH eller förbundet kan göra åt saken. När landslagen ska spela kval ligger inte i deras händer, men på sikt skulle man faktiskt kunna titta på en lösning.

Ett av de bättre förslagen jag har sett är att skippa poolspelet (som blir allt svårare att motivera), dra ut på grundserien fram till landslagsuppehållet och därmed få plats med ett cupspel som avgörs tidigare under säsongen. Något färre matcher för lagen som åker ur (den än så länge påhittade) cupen, men det får man kanske leva med.

Problemet blir kanske att hinna trycka in ett schema med 15 slutspelsmatcher från mitten av april till slutet av maj. Men med matcher var tredje dag skulle det faktiskt gå att ändå var färdigspelade före juni. Då hade vi minsann snackat slutspelspuls. Och SEH-basen Peter Gentzel brukar ju alltid efterfråga förslag i stället för gnäll, så där har han ett.

    ***

    Men nu är vi alltså igång igen. Och nu när domar- och delegatsnacket har tagit en paus kan vi kanske fokusera mer på det som faktiskt kan komma att avgöra var guldet hamnar till slut. Det är inte första eller sista gången jag har det uppe i bloggen, men jag syftar så klart på sju mot sex-spelet.

    Fjolårsfinalisten HK Malmö är utslaget och i matchserien mot Sävehof skulle jag säga att det enbart har handlat om sju mot sex-spelet. Malmö har varit för dåliga på det. Sävehof har varit för bra. Det har känts som att de första 30 minuterna – när båda lagen spelar sex mot sex – bara har varit en meningslös transportsträcka. Det är ändå sju mot sex som kommer att avgöra.

    Att Sävehof kan det spelet har vi sett exempel på i stort sett hela säsongen. Och det är också deras konsekventa taktik som lönar sig nu. För när Malmö plötsligt skulle göra samma sak hade de inte samma vana eller samma rutin i spelsituationerna. Ta Anton Blickhammars dumdristiga avslut i kvällens sista anfall som exempel. Spelar man sju mot sex kan man inte gå upp och skjuta ur ett 50-50-läge från 10 meter. Då är det sexmeterslägen som gäller. Det vet alla som har spelat beachhandboll någon gång i vuxen ålder. Blickhammar är mycket, men inte en sju mot sex-spelare. Förmodligen inte en beachhandbollsspelare heller.

    Sju mot sex kan gå åt båda hållen också, det behöver inte bara avgöra åt det anfallande laget. Ta Ystads IF, som vände och vann i Alingsås senast tack vare sitt sju mot sex-spel, men som tappade matchen totalt i kväll. Då hade man plötsligt mål att hämta igen, blev stressade och siffrorna rann i stället iväg ännu mer. Där såg man att inte heller Ystad är ett vant sju mot sex-lag.

    Ett annat exempel är ju AIK, som tappade den senaste kvalmatchen mot Varberg (grattis, förresten) på just ett undermåligt sju mot sex-spel och insläppt mål efter insläppt mål i öppen kasse.

    ***

    Bara ett sidospår på Ystad. Mario Lipovac levererade slutspelets hittills kraftigaste coachsågning i pausintervjun med Cmore.

    ”Det tar så jävla lång tid innan vi tar en timeout eller nånting. Det står 7–2, sen står det 9–8 och då ska vi ta en timeout liksom. Det är för dåligt.”

    ***

    Därför är Redbergslids spel imponerande. De har inte heller praktiserat sju mot sex under säsongen, men har firat stora framgångar mot IFK Kristianstad. Okej att man inte har vunnit mer än en match, men man har å andra sidan varit närmare i alla matcher än vad de normala styrkeförhållandena mellan lagen skulle medge. De lär prova igen i morgon och det börjar bli upp till bevis för IFK att visa att man kan lösa försvarsspelet.

    För att själva börja spela det spelet lär inte vara aktuellt. Vranjes ogillar ju sju mot sex mer än han ogillar öppna träningar.

    Blickar vi framåt kan jag mycket väl tänka mig att sju mot sex blir avgörande även i semifinal- och finalspelet. Om IFK nu reder ut RIK kan jag tänka mig att de väljer vinnaren mellan Alingsås och Ystad i semifinalen. Det skulle väl i så fall bli en ”ren” matchserie i sex mot sex. Mer intressant blir hur Skövde i så fall löser Sävehof. Man vann alla tre mötena i grundserien, men i det här sju mot sex-slutspelet går ingen favorit säker.

    Till nästa säsong lär ju trenden hålla i sig och fler lag lär vilja vara bättre förberedda när vi kommer till slutspel. Det skulle innebära mer sju mot sex i grundserien och en allt mer tempofattig och tråkig handboll att titta på. Blä.

    Jag ska inte skriva svensk handbolls dödsruna här och nu, men det här slutspelet ser ut att vara starten på en nedgång i underhållningsvärde. Snart kommer de internationella lagen med sina mer konservativa tränare tvingas ta efter. Rhein-Neckar Löwen har redan startat den utvecklingen med Nikolaj Jacobsen, som tog med sig taktiken till Danmark i VM.

    Det här är början på slutet.

    /Robin