Ocvirk, bedömningskriterier och den mördande konkurrensen

Handbollsligan

Det är bråda tider i Kristianstad. Ödestider för en del, allmänt hektiska för andra. Med en fotbollssäsong som är inne i slutskedet med upp- och nedflyttningsstrider och en handbolls- och hockeysäsong som är inne i sina premiärveckor tackar åtminstone vi på Bladetsporten superdatorn för att IFK Kristianstad har en spelfri helg.

Men för IFK är det ju skillnad på en spelfri helg och en lugn helg. Jag får ändå ge dem att de ser till att det fortsätter att pratas mycket handboll i stan. I går blev Gregor Ocvirk klar och det låter i vanlig ordning som en spännande spelare. Han går mest under namnet ”Grega”, har jag hunnit lära mig. Till skillnad från säsongens två andra värvningar är han ung och på uppåtgående, plus att han bevisligen har tillräcklig talang för att värvas av Vardar. Om han är ”en av de största talangerna inom Europeisk handboll”, som IFK själva kallade honom, får vi återkomma till, men bara det faktum att han gått en hel sommar utan att värvas av någon klubb gör mig liiite skeptisk.

Nu behöver han i och för sig inte vara Europas största talang för att göra avtryck i IFK, så det ska man kanske inte lägga för stor vikt vid. Klart är däremot att Ocvirk, även om han är ung, behöver utvecklas och göra bra ifrån sig här i Kristianstad för sin egen karriärs skull. Samtidigt behöver IFK kanske ännu mer en värvning som faktiskt visar sig vara riktigt bra. Det var ju ett tag sedan ett nyförvärv överraskade positivt.

    Tajmingen på allt det här fullständigt skriker panikvärvning och frågan är om den verkligen hade blivit av om säsongen hade inletts mer övertygande. Hade sponsorerna i Club 10 känt att det var nödvändigt med ytterligare en niometersspelare då? Hade Jesper Larsson och Ljubomir Vranjes tyckt att truppen behövde bli bättre?

    Nu är kontraktet skrivet på tre år, vilket redan underlättar truppbygget inför nästa säsong. För man behöver ju inte vara indian för att se tecken i skyn. En niometersspelare in betyder en niometersspelare ut – minst. Jesper Larsson förnekar bestämt att typ Marc Canellas är på väg bort redan nu, men enligt vad jag hör så skulle jag bli förvånad om spanjoren är kvar säsongen ut. Speltiden har också blivit stadigt mindre under säsongen. Numera kryllar det ju av spelare på vänsternio och mittnio. Räknar man med de tre egna talangerna som är närmast A-laget (William Bengtsson, Evon Mohlin och Zoran Bozic) så är det totalt nio spelare som konkurrerar om två platser.

    ***

    Frågan är då om ”den bästa truppen i Handbollsligan” verkligen behöver Gregor Ocvirk?

    Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Kvalitén på IFK:s trupp pratade jag och Flinck om i senaste podden. Det gick ju inte att undvika efter attackerna i Avkast-podden. Mina teorier om att IFK inte har så bra trupp som de flesta experter påstår slogs tillbaka som ”bullshit”. Det får jag tugga i mig och alla får ju ha sin egen åsikt. Och att IFK har haft den bästa truppen i många år och fortfarande har bäst förutsättningar gör det lite lättare att bara fortsätta i de hjulspåren. IFK SKA ju ha den bästa truppen.

    Min enda lilla invändning är argumentet att truppen kryllar av spelare som HAR varit uttagna i landslaget och HAR dominerat i andra klubbar. Tidigare meriter är sällan några garantier för att en spelare fortsätter att utvecklas eller ens behåller samma nivå. När ska man i så fall börja bedöma spelare för vad de presterar här och nu och inte för vad de gjorde för tre-fyra-fem år sedan? IFK:s trupp består ju faktiskt av rätt många spelare som har varit här i två säsonger eller mer, under både Ola Lindgren, Uffe Larsson (en kort period) och Ljubomir Vranjes.

    Riktigt så hårda som att ”man är aldrig bättre än sin senaste match” ska vi kanske inte vara. Alla spelare kan ju till och med ha en dålig säsong och ändå lyfta. Men någonstans kring ”man är aldrig bättre än sina två senaste säsonger” tycker jag gott att vi kan dra gränsen.

    /Robin