Rekordkvällen, semifinalvalet och ovärdigt Guif

Hoppsan hoppsan. Rekordpublik och rekordseger. Lika kritisk som det går att vara mot Guifs prestation, lika imponerad är man av det IFK visade upp. Man får lite pikar här och var för att man ”skrivit ner” IFK tidigare under säsongen, men det är bara att tugga i sig. Så sent som i februari verkade det knappt som att IFK skulle bli topp fyra. Då hade man redan blivit överkörda av Alingsås och såg ut som allt annat än den givna guldfavorit man nu har växt fram som.

***

Ola Lindgren menade på presskonferensen att torsdagens kvartsfinaler hade fungerat som en liten väckarklocka för IFK. Ystads och Malmös segrar visade om inte annat hur snabbt en matchserie kan vända eller få nytt liv. Något som Lindgren tryckte lite extra på inför kvällens möte.

***

19 dagar. Så lång blir IFK:s vila inför semifinalerna. Inte optimalt för någon. Inte för laget som är inne i ”flowet”, inte för oss i media och kanske allra minst för Henrik Fröberg. IFK:s evenemangsansvarige hade beställt tre hemmamatcher i både kvart och semi, men nu får han och IFK vänta ett bra tag på nästa stora publikfest.

Jag försökte leka lite med orden för att locka fram något ur Ola Lindgren när det gäller kommande val av semifinalmotståndare. Det gick inget vidare. Han sneglar och funderar på de andra matcherna, men gav inte mycket till ledtråd hur tankarna går. Jag tror att det kommer att landa på ett val mellan Alingsås och Redbergslid och då är det inte helt givet. På ett sätt hade det varit roligare med en semifinalserie mot Alingsås. Det blir lite derbykänsla, lagen har en speciell historik och det hade blivit givna publikfester. Samtidigt är det av just den anledningen som jag ändå tror att det blir RIK i semifinal. Ovissa ”derbymatcher” är ju inget Lindgren brukar hoppa på om han kan välja ett annat alternativ. Men det är inget enkelt val. RIK:s säsong är onekligen imponerande.

***

Jag är besviken på Guif. De gjorde liksom inte ens det man kunde begära av dem. Att de skulle åka hit och vinna trodde nog inte många. Kanske inte ens att de skulle bjuda på motstånd hela vägen. Men att de skulle bete sig på det här viset, det är en besvikelse. Lite pinsamt, faktiskt. De var totalt off. Passningar på läktaren, orimligt usla beslut matchen igenom och inte mycket till offervilja. Nej, det såg inte särskilt bra ut.

***

Mackan intervjuade Leo Larsson efter Guif-mötet. Se klippet HÄR.

***

Kör ut krönikan efter kvällens match även här:

Tidernas utskåpning framför tidernas största publik. IFK Kristianstad har fått klarhet till klarhet och är numera så glasklara guldfavoriter att vi verkligen får anstränga oss för att hitta en allvarlig utmanare.

5 173 åskådare var på plats. Sektionerna var välfyllda och rekordkvällen var räddad oavsett resultat. Men det var precis som att IFK kände att publiken minsann inte skulle få sista ordet. Det var upp till spelarna att svara. Och som man svarade.
39–17 är IFK:s största seger någonsin i högsta serien. Och den kommer alltså i en SM-kvartsfinal. Förvisso mot ett förvirrat och uppsnurrat Guif, men det fokuset och den disciplinen som IFK visade upp förde tankarna till fjolårets upplaga. Den som av många ansågs vara den bästa som svensk handboll någonsin sett.
Alla var bra. Leo Larsson hyllades som den bäste. Hur ska man inte kunna vara imponerad av den här resan?
Långt in i februari såg IFK ut som ett kantigt lagbygge som kanske inte ens skulle bli topp fyra i serien. Nu helt plötsligt är man återigen en stor guldfavorit. Det är en fjäder i hatten. Ett bevis på att man jobbar på rätt sätt.

1979 hette IFK Kristianstads tränare Lars ”Skuggan” Skoglund. Han satt på läktaren ikväll och hoppades att rekordsegern från det året skulle stå sig. Då, precis som nu, var motståndet Guif och IFK spelade för att ta sig till slutspel. Man vann matchen med 36–17, men missade ändå slutspelet med fem mål. Rekordsegern stod sig i 38 år och det var precis som ”Skuggans” fru påminde om honom om: Rekord är till för att slås.
1979 behövde IFK varenda mål de kunde få. 2017 spelade IFK inte för något annat än publiken. Ola Lindgren roterade och alla han kastade in levererade. Inga Aas Eriksen sköt som på gamla dar, Johannes Larsson fortsätter att ha en av seriens högsta avslutningsprocent och Viktor Hallén gjorde ett av matchens snyggaste mål i slutet av första halvlek.
Nu ska det här laget gå på nästan tre veckors vila innan semifinalerna börjar. Det blir en lång väntan. Någonstans däremellan ska Ola Lindgren välja semifinalmotstånd. Jag skulle tippa att det blir Redbergslid.

Guif då? Ska jag vara ärlig vet jag fortfarande inte riktigt vad de sysslade med. Jag köpte lite ostbågar på Pressbyrån efter matchen och tjejen i kassan undrade hur matchen gick. När jag berättade resultatet utbrast hon:
– Oj! Vad synd om det andra laget.
Visst var det synd om Guif, men deras insats var inte värdig en kvartsfinal. Det ska inte behöva se ut så här. Men det kan IFK strunta i. Den här kvällen handlade inte om Guifs misslyckanden, det var framför allt ännu en uppvisning från Sveriges bästa handbollslag. Och ja, visst ska de till Malmö i maj.

/Robin